Landstingsarkivet Stockholms läns landsting

Translate

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Plomben – flytande tandvård

Historia

 

Skärgårdsförbundet kontrollerade skärgårdsbarnens tänder 1930 och upptäckte då att tandstatusen var mycket låg främst i ytterskärgården. De utrustade en mahognybåt som tandläkarklinik men pengar till driften saknades och båten låg i 7 år som utställningsföremål vid Skanstull.
 

1937 skrev Stockholmstidningen om problemet i sin ledare efter det att de kontaktats av Skärgårdsförbundet och Röda korset (som då ansvarade för barnens tandvård). Reaktionen lät inte vänta på sig. Inom en vecka skänkte Torsten Krüger 10 000 kr och den flytande tandvårdskliniken kunde tas i drift. Tyvärr räckte pengarna bara en säsong.
 

1944 hade landstinget tagit över ansvaret för barnens tandvård och båten Plomben togs fram ur malpåsen. Den första Plomben var dyr i drift och inte idealisk som arbetsplats och man utrustade de modernare båtarna Plomben II och III som arbetade parallellt under åren 1951- 1962. Plomben III var sedan ensam tills dess verksamheten upphörde efter sommarsäsongen år 2000. Tandvårdsnämnden hade beslutat att man istället skulle bidra med en extra tandvårdspeng för skärgårdsbarnen.

 

1994 när verksamheten fyllde 50 år så hade man inte längre enbart barn som patienter. Den yngsta patienten var då 2 år och den äldsta 87.

Hem och arbetsplats

  

Ombord på båten fanns (förutom besättningen) en tandläkare och två tandsköterskor. Man kunde ta hand om de flesta tandproblem ombord men de patienter som var i behov av tandreglering, bryggor eller kronor fick ta sig till fastlandet. Resurserna ombord räckte inte för sådana större ingrepp.

 

Plomben var inredd med: 


  • en tandläkarpraktik med plats för en tandläkarstol, en röntgenapparat, en framkallningsanordning och en autoklav
  • Hytter för personalen
  • Kök (byssan)
  • Ett kombinerat mottagningsrum/salong

 

Logistik

  

Ombord på Plomben fanns fram till mitten på 50-talet en generator eftersom många öar ännu inte fått el men där det var möjligt kopplade man in sig på det lokala elnätet. Det var även svårt att få tag på vatten och personalen fick snåla tills man fick en färskvattentillverkare ombord. Båten skulle förtöjas exakt en meter ifrån bryggan för att följa med i gungningen men ändå finns berättelser, från skärgårdsbor som var barn på 50-talet, om borrning i tandkött och kinder när stora båtar gick förbi och skapade svall.

 

Artikeln skriven av Cecilia Söderman Arkivarie

 

Källor: Dokumentären: ”Plomben – om tandvård i Stockholms skärgård”. Manus och regi: Ann-Marie Björklund Produktion: Stockholms Läns Landsting/LMC Mediacenter

 

Protokoll fört vid styrelsesammanträde med Skärgårdens Intresseföreningars Kontaktorganisation 23 april 2001

 

Sociala förhållanden i Stockholms skärgård: PM 3:2001 Regionplane- och trafikkontoret